French Realist/Impressionist Painter and Sculptor, 1834-1917 French painter, draughtsman, printmaker, sculptor, pastellist, photographer and collector. He was a founder-member of the Impressionist group and the leader within it of the Realist tendency. He organized several of the group exhibitions, but after 1886 he showed his works very rarely and largely withdrew from the Parisian art world. As he was sufficiently wealthy, he was not constricted by the need to sell his work, and even his late pieces retain a vigour and a power to shock that is lacking in the contemporary productions of his Impressionist colleagues.  Related Paintings of Edgar Degas :. | Houses at the Foot of a Cliff | Laundry Maids | Stage Rehearsal | Untitled | Two Dancers in Blue |
Related Artists:
William Garl Brown
1823-1894
Nicolas Tournier
(baptised 12 July 1590 - d. before February 1639) was a French Baroque painter. Born in Montbeliard, he followed the profession of his father, Andre Tournier, "a Protestant painter from Besançon". Little is known of his life before his arrival in Rome, where he worked between 1619 and 1626, and where he was influenced by the work of Caravaggio. According to one early source, he was a pupil of Valentin de Boulogne.Tournier's Roman paintings are stylistically close to the works of Bartolomeo Manfredi. He painted both secular and religious subjects; an example of the latter is The Crucifixion with St. Vincent de Paul (Paris, The Louvre). After 1626 Tournier was active in southern France. He died in Toulouse. His work The Carrying of the Cross, painted around 1632, originally hung in the Toulouse chapel of the Company of the Black Penitents. During the French Revolution it was confiscated by the state and moved to a museum, from where it was stolen in 1818. After being lost for nearly two centuries, it reappeared in 2009 during an art collector's estate sale in Florence; when the Weiss Gallery of London purchased it in a Paris auction in 2011, the French government classified it as stolen property and banned it from leaving the country.
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.